Äntligen! Jag har lyckats få till ett ord som mamma förstår!
Det finns ett ord som mamma säger hela tiden. Hon tittar på mig, sträcker ut armarna mot mig och säger ”kom”. Det är ett jättebra ord, för varje gång hon säger det får jag komma upp i famnen. Så jag bestämde mig för att försöka säga det själv. Om JAG säger ”kom” får jag nog komma upp i famnen hela tiden.
Efter några dagars träning fattar mamma nu vad jag säger. Hon säger ”kom” och jag svarar ”kom”. Och så får jag komma upp. Men det funkar inte så bra när jag säger ”kom” utan att hon gör det. Då händer ingenting! Jag har provat med brorsorna också, men de fattar ingenting. De bara fortsätter att prata på. Men det gör inget. Brorsorna är bra ändå, för de busar med mig. De bär runt på mig, åker Bobbycar med mig och bygger koja åt mig. Det känns inte som om de behöver förstå ”kom”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar