Om du får nog, res dig och gå iväg!

Idag var jag på ett konstigt ställe. Där fanns en massa konstiga saker som vi inte har hemma. Konstigt papper på golvet (dumt halt var det), en massa starka lampor överallt och märkliga paraplyer på ben. Det var kul att krypa omkring och rycka i sladdar och annat löst. Brorsorna var också med. Men de var inte som vanligt. Istället för att busa med mig följde de bara efter mig och stoppade mig innan jag hann kolla in allt kul. En konstig tant sprang runt och tryckte på en grej så det kom blixtar.

Plötsligt satte brorsorna sig ner och satt helt stilla. Och mamma satte mig i deras knä och tänkte nog att jag också skulle sitta stilla. Fett tråkigt! Och den konstiga tanten sen! Hon började fåna sig med en hund som hon kastade hit och dit. Ibland tryckte hon på en kamera (vi har en sån hemma, fast den är inte så stor) så det blinkade till. En jättelång stund höll brorsorna fast mig och tanten lekte tittut och blinkade med kameran. Ibland skrattade jag och det verkade alla gilla. Brorsorna skrattade hela tiden.

Efter ett tag slutade de skratta och släppte mig. Skönt! Dags för upptäcktsfärd! Men nej, mamma fångade mig och satte mig på en pall framför den konstiga tanten. Brorsorna fånade sig bredvid tanten med sin kamera. Då fick jag nog. Jag reste mig upp och gick iväg. Och tänk, det funkade! Jag kunde gå. Jättemånga steg! Ända tills jag snubblade på ett sånt där paraply på ben. Och så låg jag på alla fyra igen. Men det gjorde inget, jag visste att jag skulle klara det igen. Och nu vet jag hur jag ska göra när jag får nog: bara resa mig och gå iväg!

Kalas!

Jag har varit på kalas. Två stycken till och med. På kalas får man tårta och paket. Alla får tårta men bara en får paket. På det ena kalaset var det jag som fick paket! Det var lite konstigt med paketen för alla ville att jag skulle ta sönder papperet och slänga bort det. Det som var så roligt att prassla med! Fast det gjorde inte jättemycket för innanför papperet fanns det leksaker. En jättestor lastbil fick jag och sandleksaker. Men pappa har inte fyllt sand i min sandlåda, så jag använder krattan och spaden i blomkrukorna inne istället. Det går ganska bra, även om jag inte brukar hinna så långt innan någon kommer och tar bort mig från jordhögen på golvet. På det andra kalaset fick min kompis Sigrid paket. Hon fick inte heller behålla det fina papperet.
Och så var det tårtorna. De såg ut som leksaker och var hur smaskiga som helst. Jag som aldrig får äta något som smakar sött fick äta hur mycket som helst. Varför är det inte kalas varje dag?

Kan man äta det här?

Mamma och pappa tjatar alltid på mig att jag inte ska stoppa konstiga saker i munnen. Ska de säga! De äter ju jättekonstiga saker ibland. En kväll var vi hos grannen för att äta med dem. Och det gillar ju jag, att äta! Gissa om jag blev besviken när de då dukade fram några underliga röda saker som hade ögon och luktade jätteäckligt. Mamma gav mig en röd sak, den hade ett hårt skal och klibbade ner min hand. Usch och fy, trodde hon verkligen att jag skulle vilja äta den? Nej tack, den fick mamma ha själv!
Nästa konstiga sak: de vuxna drack ur miniglas. Så dumt, de fick ju fylla på dem hela tiden! Men förutom maten och miniglasen var det en kul kväll. Alla sjöng vid bordet (märkligt nog bara när de drack ur miniglasen) och hade lustiga pappersstrutar på huvudet. Ibland är vuxna riktigt roliga!

Jag snackar!

Äntligen! Jag har lyckats få till ett ord som mamma förstår!
Det finns ett ord som mamma säger hela tiden. Hon tittar på mig, sträcker ut armarna mot mig och säger ”kom”. Det är ett jättebra ord, för varje gång hon säger det får jag komma upp i famnen. Så jag bestämde mig för att försöka säga det själv. Om JAG säger ”kom” får jag nog komma upp i famnen hela tiden.
Efter några dagars träning fattar mamma nu vad jag säger. Hon säger ”kom” och jag svarar ”kom”. Och så får jag komma upp. Men det funkar inte så bra när jag säger ”kom” utan att hon gör det. Då händer ingenting! Jag har provat med brorsorna också, men de fattar ingenting. De bara fortsätter att prata på. Men det gör inget. Brorsorna är bra ändå, för de busar med mig. De bär runt på mig, åker Bobbycar med mig och bygger koja åt mig. Det känns inte som om de behöver förstå ”kom”.

Prata med folk=kul, äta gröt ute=urtrist

En kul sak är att titta på folk. Och prata med dem som verkar gilla mig. Jag säger hej och så ser jag om de börjar prata med mig. En del bara stirrar rakt fram som om de inte sett mig (hur kan de missa MIG?), men de trevliga brukar heja tillbaka och börja prata. Igår var jag på utflykt med mamma och pappa och brorsorna och några kompisar till mamma, pappa och brorsorna. Vi gick omkring och tittade på en massa båtar. Ja, jag tittade mest på folk, förstås. Och pratade med de trevliga. Se’n skulle vi äta. På matstället var det massa folk att titta på och det luktade jättegott. Jag gillar verkligen mat. Och att titta på folk. Så jag mådde toppen! Man fick välja mat från en tunn bok. Åh, vad hungrig jag var! Åh, va’ gott det skulle bli! Så tog pappa upp en burk gröt från min väska! Gröt! Vilken besvikelse. Det äter jag ju varje dag. Fast jag fick smaka lite på pappas mat efter gröten. Se’n blev det lite långtråkigt. Vuxna tar så lång tid på sig att äta. Fattar inte att det ska ta så’n tid att få ner lite mat. Nä, man kan lika gärna äta hemma. Får ju ändå bara den gamla vanliga gröten.

En hårig kompis

Häromda’n träffade jag en hårig liten sak som kallades Diesel. Den hoppade och sprang omkring och hade konstiga ljud för sig. Först var jag lite rädd, men efter ett tag var det bara kul. Diesel slickade mig på fötterna och i ansiktet. Det kittlades så mysigt! Diesel hade en kompis som hette Lucifer. Han var också hårig. Men honom lekte jag inte med alls. Så fort jag kom nära honom stack han iväg. Han gillade nog inte mig. Synd om honom, för jag är ju kul att leka med!

Hur man håller sig vaken en hel dag

Vuxna är märkliga: de kan tillbringa timmar med att gå in och ut ur enorma garderober. Då och då tar de av sig sina kläder, tar på sig nåt ur garderoben… och byter sen tillbaka till de första kläderna igen! De nya kläderna tar de med sig i en påse. Underlig lek. Hur kan det vara roligt i flera timmar?

Fast inte gör det mig nåt. Jag gillar den underliga leken. Man får ju se nya saker hela tiden. Det är så spännande att man absolut inte har tid att sova. Som idag; både mamma och pappa försökte flera gånger trycka ner mig i vagnen, men det ville inte jag. Jag lyckades hålla mig vaken hela dan! Inte en enda tupplur. Men det blev lite jobbigt fram på kvällen måste jag erkänna. Blev något sliten i halsen av skrikandet innan jag somnade…